Sitter och funderar något kopiöst över en grej, kan inte ens lyssna på föreläsningen jag egentligen ska anteckna från..
Jag har varit demi vegetarian nu i snart 3 år och verkligen motsatt mig päls, vilket jag tyckt varit riktigt äckligt redan innan men när det kommit till läder har jag verkligen blundat och fortsatt använda det vilket jag egentligen tycker är fel. Vad gör det mer rätt att använda huden till en ko än att äta den? Kollade runt lite på nätet och efter jag läst allt så är jag övertygad om att inte köpa läderprodukter. Detta kommer direkt från djurens rätts hemsida:
Fysiskt sett finns det ingen skillnad mellan päls och läder. Läder är, precis som päls, skinnet eller huden från en levande varelse som antingen fötts upp och slaktats eller fångats och dödats. Päls- och läderindustrin går ofta hand i hand. Många tillverkare och detaljister sysslar med både skinn- och pälshantering, och när pälsmodet sviktat har många från pälsindustrin gått över till läderindustrin. Päls- och läderindustrin har gemensamma branschorgan som bevakar de likartade intressena.
Är inte skinnet bara en restprodukt som annars hade slängts bort?
Det är visserligen köttet och inte skinnet som är den mest inkomstbringande delen av slaktdjuren, men det är djurets totala slaktvärde som gör det intressant att överhuvudtaget föda upp och slakta dem. Huden är efter köttet den del av kroppen som är värd mest. Den utgör ca 10 procent av nötdjurets totala ekonomiska värde och 50 procent av biprodukternas sammanlagda värde.
Det mesta av världens läder kommer från tamboskap. Majoriteten av de här djuren föds upp i djurfabriker och slaktas på stora, stressiga slakterier. Kött- och läderindustrin är olika sidor av samma mynt. Många av världens största köttproducenter håller sig till och med med egna garverier.
Andra djur som man föder upp och använder skinnet av är grisar, hästar, får, getter, renar, bufflar, mulor, strutsar och alligatorer. Skinn från får och getter garvas ofta och säljs som mocka eller sämskskinn (som också finns syntetiskt). Enligt djurrättsorganisationen PETA förekommer det att killingar i Asien kokas levande för att ge ett extra fint skinn till t.ex. handskar. I Indien dödas gatuhundar för att bli skinn i plånböcker, klockarmband och andra varor, som sedan exporteras.
Är inte det mesta skinn som säljs i Sverige svenskt?
Eftersom det här i landet slaktas ca 600 000 kor och kalvar skulle man kunna tro det. Men i Sverige finns i dag bara ett fåtal garverier kvar. Det betyder att Sverige exporterar en stor del av hudarna. Samtidigt importerar vi både hudar och de flesta färdiga lädervaror. En stor del av skorna vi importerar kommer t.ex. från Italien - men det betyder inte att lädret i skorna är italienskt! Det är svårt, många gånger omöjligt att veta, varifrån lädret i en produkt kommer. De största skinnproducenterna i världen är också de som producerar mest nötkött: Indien, USA och f.d. Sovjet, läder där djurskyddslagar är näst intill obefintliga och efterlevs dåligt.
Känguruskinn är relativt vanligt, särskilt i träningsskor, och skolandet Italien är det land som importerar flest känguruskinn i världen. Det framgår inte av den färdiga produkten om skinnet är från känguru. Skinn som sålts som kalvskinn har ibland visat sig vara just känguru.
Skinn tas också från t.ex. ålar, ormar, ödlor, grodor, krokodiler, zebror, vildsvin, hjortar, elefanter, tigrar, hajar, valar, delfiner, tumlare, sälar och valrossar. Ormar och ödlor flås ofta levande. Cirka en tredjedel av det exotiska lädret i världen beräknas komma från utrotningshotade djur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar